Så det så!

Så många som faktiskt hör av sig och erbjuder sin hjälp och sympatier just nu. Kanske sticker det i någras ögon att jag tar plats helt plötsligt. Barnslig avundsjuka? "This ain't no walk in the park baby." Rehab tiden är lång för en handled och har jag tur så kan jag vara återställd i vår-sommar någon gång. Inte hänger jag läpp för det: Tycker bara det är sugigt att ha så jäkla ont. Men vad är väl en bal på slottet när man kan knappra morfin och pepparkakor? Imorgon blir vi tjejligan! Mamsen, syrran, jag och barnen. "Inga killar får komma Mamma! Viiiist?"

Stor fredagspuss!