Åsikter är ingen sanning

Så många dåliga råd jag fått och tagit fasta på. Hur en del tagit sig rätten att uttrycka någon form av sanning om mitt eller någon annans liv än sina egna. Att befinna sig i ett stadie där man lyssnar och tar in för att man inte vet bättre just då. Att vara helt vilsen och försöka göra det rätta. Att röra till mitt liv - att misslyckas. Där står jag nu - och det är ingen annan än jag som får leva med det.
Hur försonas man med sig själv?