Törnrosor

Små, små andetag. Små bröstkorgar som hävs och sänks, djupa andetag, små snarkningar. Det finns inget mer rogivande en sömnlös natt.

Läser en bok, hör och häpna. Jag som inte kunnat läsa en rad utan att texten flöt ihop och tankarna for iväg på annat håll. Jag kommer ihåg vad det står nu, läser visserligen om många stycken men jag tror att boken är bra. Jag ger den en ny chans iaf.

Mina små, snart så är det morgon och ni väcker mig, pigga och utvilade. Då ska vi äta frukost, mysa i soffan och titta på sommarprogram.
Nu ska jag släcka ficklampan, slå igen boken och fortsätta lyssna på er slummer. Ni är det finaste jag har.
Det är något visst med barn som sover, eller hur?