Det var en ok start på dagen, om än lite försenad. Just pga att jag var senare än vanligt utanför dörren så var det rätt tjockt med folk på tuben. Efter att dörrarna stängdes vid Slussen tog det stopp. Strömmen försvann. Tydligen fanns det en aningens aningens ström kvar för med snigelfart hamnade vi så småningom i Gamla Stan. Bytte tåg, där stod vi som packade sillar, precis sådär tätt som i Japan där det tom finns ett yrke att pressa in folk i tunnelbanan.
Centralen i sig är helvetet på jorden.
Folk knuffas och tränger sig och är allmänt dryga.
Lite stressad väntar jag på perrongen, bläddrar lite i Metro, och kliver på tåget som rullar in. Fast, fast, fast jag vet ( inser jag senare) att jag såg att tåget mot Akalla skulle komma inom 7 min...
"Vaknar" upp i Vreten, bara att komma på rätt linje igen tar en evighet. Ni som är bekanta med blå linjen vet vad jag menar.
Dessutom har en blondin mage att bitcha med mig när jag ber henne om ursäkt för att jag vill ha en plats att sitta på. Då brast det inom mig och jag fullkomligen föste hennes väska åt sidan, som hon f ö bara flyttade en decimeter, och satte mig nästan på henne. Sen när hon skulle av tåget "låtsades" jag inte märka och struntade helt och fullt i min goda uppfostran och flyttade varken mina kassar eller ben. Där fick hon så att hon teg va?
För i min mentala hämnd så fick hon stryk och en rejäl utskällning. Men sån är inte jag ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar