Trött, tröttare, tröttast?

Gör inte inlägg lika ofta nuförtiden. Börjar kännas trist, jobbigt och meningslöst med bilder som inte betyder något. Vem bryr sig om mina bilder på t.ex. mat? Proteinrecept? Det är ju bara jag som är insnöad...
Livet kan vara rätt ytligt ibland. Riktigt trist de där timmarna på dagen då man är på ett ställe man inte vill vara på men måste för brödfödan. Träningen går segt som bara den, hoppar hellre över den än längtar till gymmet just nu. Har dragit ner på passen betydligt, säkert till hälften.

Det här året började inte som jag tänkt mig. Mörk avslutning på det förra. Ska detta år bli bättre? Vad ska jag bygga mitt liv på? Vad vill jag göra och vad vill jag bli? Jag vet fortfarande inte, och måste jag verkligen göra det?
Mina barn förtjänar en glad och lycklig mamma. Jag tycker faktiskt själv att jag är värd det. Önskar jag kunde ta min lilla familj till ett varmt land långt bort och starta något nytt. Men det kan jag inte. Mina änglar har sitt liv och sin framtid här. Kanske måste jag vänta, men drömmar har jag gott om. Det är något som jag har, drömmar som är bara mina.

Väntan. Är det väntan livet består av? Väntan och längtan.

Live a little, die a little...

Varför minns jag inte?