Varför längta?

Under min uppväxt, innan tonåren och under kunde jag ofta längta efter en storebror. Jag vill inte vara äldst, jag ville inte vara en storasyster. Men, jag har ju egentligen hela tiden haft en. Min kära morbror Berra. En trygg och stark person. Som alltid lockar till ett skratt, är helt galet fånig och alldeles underbar för att han är så himla snäll. Han har ju funnits där för mig hela tiden, även om jag inte träffat honom lika mycket i vuxen ålder.
Som mitt smeknamn, "Fransarna framåt", bara det säger hur mycket han funnits där. Det namnet kom till då morbror skulle hämta mig från dagis när jag och mamma bodde i Hässelby Gård. Det var vinter och jag hade pulka med mig som han kunde dra hem mig i. Efter 30 cm satte jag ner hälarna i backen. "Du har inte lagt filten med fransarna framåt!!" (det brukade ju alltid mamma göra, och ja...resten är historia)

Ikväll var vi hos Berra och Gia. Så snälla och godhjärtade. Vi fick underbart god mat och vi åt allihopa tills det sprutade ur öronen och sen fyllde vi på med efterrätt :-) Myste med film och många goda skratt, sent in på sena kvällen satte de oss i en taxi så vi slapp åka kommunalt hem. Bästa.

Så här glad blir man av att vara hemma hos Berra &
Gia!!