Nej, det är inte som vanligt. Tiden går och allt förändras. På gott och ont. Inte ens lördagsfrukosten är som förr, träningen är långt ifrån vad den varit även om den finns där, om än i mindre omfattning.
Men de som finns där, alltid, de står mig närmare än nånsin och önskar att det alltid kommer förbli så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar