som ni ska ha jäkligt klart för er. Det är att jag i stort sett aldrig säger nej. För jag vill vara till lags. Inte vara besvärlig. Jag är snäll helt enkelt. Men vissa. Vissa tror att mitt liv och min historia är allmän väg. en sådan bara bara kan köra upp på och (u)tnyttja. Den sista tiden har många av den sorten korsat min väg. Som funnits i mitt liv förr, inte så goda vänner idag. En del människor kan inte prata om annat än sig själva. Andra vill höra smaskiga detaljer eller analysera något man inte ens vill prata om.
Lär dig säga ifrån kanske ni tycker. Det är lösningen. Men det är inte sanningen för mig. Jag tror att alla vill mig väl. Men efteråt lämnar ni bara ett stort hål. Som någon som vände min tillvaro upp och ned för ett par veckor sen. Du finns inte där trots att jag sträcker ut min hand. Jag som lyssnat i timmar. Begär jag för mycket? Nej, jag är också viktig och nu vill jag inte vara ledsen mer...
 |
För ni vet, när ni åker därifrån och tagit bara det ni vill ha,
så står jag ensam kvar... |
Så istället, tack till er som finns där. Som alltid dyker upp eller återkommer trots att en tid har gått. Som genuint bryr er om mig. Som inte bara tar utan ger tillbaka minst lika mycket och lite till. Som alltid lånar ut ett öra.
Nu får det vara slut på "ta det jag kan få". Nu tar jag det jag vill ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar