Allt som är/var/pågår borde klubba mig som en säl. Men icke. Snarare tvärtom. Försöker varva ned, men det hjälps inte.
Så less, så himla less...
...Just nu snusar en liten kotte bredvid mig. Räknar andetagen. Här kan vi ligga för alltid. Tiden kan lika gärna stanna här. Inget säger att det blir bättre imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar